D

(ja jag har missat två dagar men försöker fortsätta på D i alla fall, försenar Ö med andra ord)

D som i Dinkelhoppare
Hade en lång diskussion med C om just detta ord häromdagen.
Känns onödigt att förklara men kanske är nån som missat att se lilla sjöjungfrun, skämmes i så fall.. Ariel har hittat en gaffel och Mozart berättar att det är en dinkelhoppare som man använder till att kamma sig med.
Detta ledde oss in på "barnord" ex
Kantoar - trottoar
Obeskönt - motsatts till skönt
Josofia - när barnen på jobbet ropar på mig och Sofia samtidigt
Listan blev ganska lång och plötsligt hade vi kommit in på barns sätt att böja ord.
Gammalt exempel:
Adam ca 3 år kanske, springer fram och tillbaka i lägenheten, springer fram till mig och ropar:
Ossan jag springde, jag springde
Jag (pedagogisk och så ni vet haha):
Oj, ja du sprang
Gossen springer vidare och kommer igen:
Ossan jag sprangde jag sprangde!

Känner också ett barn som i singular säger fing och fönst istället för finger och fönster. Lika gulligt varje gång.. Hoppas hen klurar ut det sen bara, kanske inte lika charmigt i tonåren. Haha